Jobbets kick-off resa gick i år till Hamburg där vi besökte AIRBUS lokaler...å som den lilla mini-teknik-nörd jag är så måste jag säga att jag är massisvt impad av tyskarnas jobb. Det var så häftigt att se hur de byggde dessa jättar... vi fick se A320, A350 och självaste A380 i genomskärning. Den tar 873 passagarare inkl 20 personal och är ca 9 meter i diameter eller nått sånt och den rackarn kostar den lätta summan av 500 miljoner dollar för den som är sugen. Men det ska då tilläggas att man får standardutrustningen då, med andra ord, inget interiör. Men då kan du flyga runt i ditt två-våningsplan och ja landa..det får du bara göra på ett fåtal platser i världen. Det finns nu bara en endaste privatperson som köpt en liten maskin och det är en arab som önskar vara anonym...vilket jag undrar varför! Why not sprida budskapet att han är så rik så klockorna stannar och att 500 mille, det plockar jag gärna fram för att få lite extra benutrymme.

Önskemålet för inredningen var bland annat kristallkronor, golfbana med ett par hål (å det var ingen golfsimulator vi pratar om här) och en pool. Om han önskade glasgolv till den sa ingen, men varför inte satsa på det när man ändå håller på vettja. Men hur coolt vore det inte att plaska runt i poolen under lite åskväder och turbulens 10 000meter upp i luften....

Mm...ska kanske börja spara!

har varit en god kombination av lugn, skön, fullt ös och fest! Haft pappa och Co på besök över helgen och gjort Kista Centrum (shoppat förståss), käkat på Alviks Pizzeria, fikat och haft det gott och kombinerat det med att festa loss ganska bra på lördagskvällen. Söndagen, ja den spenderades som de flesta andra söndagar "dagen efter", hemma i soffan framför tvn HELA DAGEN. Från kl 10.05- ca kl 23 låg jag däckat till "City of Angels" på TV3, lite blippande till "Reality Bites" på TV4 och "De tre musketörerna" på TV4+ och "Dodgeball" på TV3....vilken tv-dag! I LIKE!

Men så blev det måndag igen och det är back in business. Dock bara tre dagar då jobbet åker till Hamburg på onsdag för att göra ett besök på Airbus...ska bli hur häftigt som helst att få se den nya 380:n...det superstora dubbeldäckarplanet! Känns lite som ett barn i en leksaksfabrik att få åka dit....

Då var det bestämt, So ska gadda sig igen! Denna gången ska det bli en, ja vi kan kalla det minnes-tatuering. En sån som jag hånat folk som varit med i "Miami Ink" (sändes på TV6 tidigare) för att de gjort. Tyckt att det var onödigt och löjligt att göra nått för att minnas någon...MEN då vi alla har rätten att ändra oss så tänker jag också göra en sån. Lite tönt-varning men det tar jag! Det är ju faktiskt en fin tanke bakom det...

Så för att alltid komma ihåg mormor och morfar så tänker jag göra ett litet hjärta på insidan av handleden. Den kommer inte bli större än ca 1 cm och i vitt. Om den blir ifylld eller bara med konturer bestämmer jag i samråd med tatueraren som vet vad som blir bäst. Vitt syns ju inte så mycket så gissar på att den blir fylld....

MMM kommer bli så snyggt! Har alltid velat ha ett litet hjärta någonstans men inte kommit fram till var eller varför egentligen, men nu har jag fått en spark i rumpan av mig själv så att säga och verkligen göra det.

Tillbaka på jobbet efter två tuffa dagar hemma...har försökt göra saker för att inte stanna upp och tänka så mycket. Min gulliga fästman ;) tog med mig ut från lägenheten i förrgår för lite fönstershopping och sushi så jag inte skulle behöva tänka och igår blev det storstädning för att hålla hjärnan ur spel. Sen sätter man sig ner två sekunder och då kommer det över mig...

Men nu är jag tillbaka på jobbet och här finns ingen chans att stanna upp. Har tok-mycket att göra och det är precis vad jag behöver...

...lämnade mig och världen i går kl 14.45 Han somnade in på Mora lassarett och hans barn satt vid hans sida. Han hade varit sjuk i cancer ett tag nu och vi visste alla vad som väntade. Men ingen visste att det skulle gå så snabbt när det väl hände.

Jag ska berätta för er om min morfar, världens bästa! Han var 85 år gammal, fyllde 85 i juli i år och det var också sista gången jag träffade honom. Han var pigg som en 25 åring och hade kondition som en elitidrottsman och humor som gav mig många många skratt. Han älskade sin trädgård och gick där och påtade nog där ända in i det sista. Han planerade till och med lökar och potatis i somras. Han tog hand om sina blommor som de vore hans barn och han kunde spendera timmar i hemma på gården. Det var nog också på så sätt han höll sig i så god form. Han var inte typen som satt hemma och rullade tummarna utan rörde på sig hela tiden. Tog han inte sparken till byns lilla affär mitt i vintern så skottade han snö som det vore luft. Han orkade allt. Jag kom ihåg en gång när han berättade att hans son skulle hjälpa honom att skotta för något år sedan, men det tog så lång tid innan han kom så han gjorde det själv istället...det var typiskt morfar. Han ville ínte vara någon till besvär, så när barnen bestämde att nu var det slutkört med bilen så sa han till mig att de fick lova att aldrig klaga om han behövde skjuts någonstans. Han sa till mig att han ville ha skjuts till sina älskarinnor ibland och skrattade högt. Bilen var nog hans enda älskarinna...trots han inte hade någon koll på hastighetsbegränsningar eller att man ska titta framåt när man kör. En gång när han skulle skjutsa mig så genade han i rondellen, han körde direkt till vänster istället för att köra runt den som man ska. Han tyckte det var slöseri med tid och önödigt och jag och mormor skrek i framsätet. Han bara skrattade! Han var alltid glad min morfar...

Mormor och morfar var gifta i hundra år i mina ögon, men om jag inte minns fel var det ca 65 år. Mormor och morfar var helt underbara tillsammans och de var min trygghet. De har alltid funnit där för mig och de kallade mig för sin lilla tussilago. Att morfar stod ut med mormor ibland var ett under. Hon tjatade och gnatade på den stackaren som alltid ställde upp för henne så man trodde hans öron skulle lossna. Men samtidigt så berättade mormor alltid för mig vilken underbar karl hon hade. Å han nickade och höll med när hon berättade hur de träffades och hur de stått ut med varandra såååå länge. Mormor gick bort den 23 januari i år och sen dess har morfar bott ensam i deras villa. Han har klarat det ganska bra ända till slutet även om det måste varit otroligt tomt efter mormor.

Å nu känns det otroligt tomt i mitt hjärta. Det saknas någonting. De har båda två lämnat mig. Det känns konstigt och det känns inte verkligt. Mormor och morfar skulle leva för evigt i mina ögon. De skulle alltid vara där. De skulle finnas där oavsett vad som hände. Men nu gör de inte det....världens bästa mormor och morfar är borta. Förmodligen dansar de där uppe tillsammans som mormor sa att de skulle göra. Klumpen i magen blir bara större men jag försöker tänka på att de båda har det bättre...men just nu har jag ingen lust att vara osjälvisk och förstående. Jag vill bara att de kommer tillbaka och ger mig en kram när jag kommer hem till dem.

Jag saknar er såååå mycket!

...att säga hej då till världens bästa Morfar! Tror inte han klarar sig mycket längre och här sitter jag, på kontoret och storbölar. Ska boka tågbiljett hem istället!

:(

Jag är nog inte ensam om detta....jag vet att vi är många!

Det plinga till i min hotmail-inbox där någon ville tipsa mig om facebook för längesen. Kollade lite på mailet men tänkte att det var nått mer skit som jag skulle behöva logga in och registrera mig. Äh, slängde mailet och tänkte inte mer på det!

Sen en dag, den 24 juli närmare bestämt så fick jag ett till tips om facebook och klev in i facebooks förtrollade värld. Jag skapade mig en profil, letade upp lite kompisar och skrev på deras wall och kände mig som lyckligast i världen när jag kom upp i fem kompisar. Det här var kul!

Hittade gamla klasskompisar, sånna jag gått i mellanstadiet med, läst på högskolan med och jobbat med. Kikade in på deras kompisar i sin tur och hittade lite annat löst folk som kommit och gått under åren och "addade" dem också. O hej så har jag nu 33 kompisar på facebook. Några som jag aldrig någonsin kommer interagera med och några som får sig ett hej, en drink eller en poke någon dag ibland. Slängde in en liten karta om hur berest jag är och lite bilder från sommaren och uppdaterar vad jag gör var fjärde timme (ibland oftare) och bara myser.

Jag gillar facebook, jag har det på från det jag loggar in på datorn på morgonen tills jag kommer hem. Jag kikar om jag fått några notifications eller om någon skickat mig en hug, drink eller lagt in någon bild där jag är med. Nyfiket tar jag mig runt på andras profiler och letar upp gamla bekanta/kompisar.

Jag gillar facebook så länge jag ser att andra gör något kul på sina sidor och så länge vi lever och frodas genom facebook så kommer jag också göra det...

Kanske är det en trend som så många andra som lägger sig ner och dör ett platt fall om en vecka elller månader. Spelar ingen roll...det var kul så länge det varade och jag, nyfiken i en strut, kan stalka andra på nätet. Vem gillar inte det?!

Välkommen och hälsa på mig på facebook, jag lägger självklart till dig! :)

www.facebook.com