Idag är allt klart..nya jobbet är mitt! Den 5 maj börjar jag vilket innebär att jag bara har 3 veckor och 3 dagar kvar på mitt nuvarande jobb. Det känns toppen, superbra och underbart samtidigt som det känns lite konstigt och vemodigt. Det är ju inte så att jag kommer lämna ett ställe som jag avskytt, vantrivts eller haft tråkigt på..jag har lärt mig en miljon saker, trivts jättebra och haft bra kollegor. Vilket gör det hela lite konstigare. Jag lämnar nått mycket bra för nått bättre. Villket i sig är en rätt sjysst känsla! Värre kan man ha det kan man ju lätt konstatera.

Problemet, ok ett riktigt lyxproblem i det hela, men är var börjar man? Vilka uppgifter ska jag ta tag i först, lämna över på någon annan och till vem...

Det finns inget som känns så hemmafru-aktigt och ambitiöst som att putsa fönstren en vår-dag. Man får den där känslan av att man samlat på sig vuxepoäng för en hel sommar...nu behöver man inte ägna dom en tanke till förens om ett år..för det är ungefär med den frekvensen jag bryr mig om fönstren här hemma.

Pappa: Jag har använt riktig fönsterputs den här gången...inge Yes..och det är inga kladdiga linjer mitt i rutan.... 

Går förbi ett par i 40 års åldern som är på HM med sin dotter. Mannen tar fram och visar ett par jeans och tittar på sin fru och säger: De här då?

Kvinnan tittar surt och svarar: Det där är jeans för gravida, ok jag vet att jag är fet men.....

Gissa om han tappade alla sina eventuellt insamlade pluspoäng på 2 sekunder..han får nog inte sova inomhus ikväll som hon tittade på honom just då. 

Jag är en lycklig skit idag :) Jag har ett nytt jobb.....

Det finns fördelar med frukostmöten på jobbet...man får gluffsa i sig supergoda jordgubbar på buffén och alla de som inte äts upp kan jag ta med mig till rummet och äta upp.....MMm.....

Jens säger ofta till mig att jag är ett sånt där "husvagnsfolk". Nu kan man lägga in en del värderingar i det som lätt kan kopplas till "trailor-trash" från USA. Men jag vägrar se det som något annat än en komplimang. Jag har spenderat varenda sommar från födsel till 15 års ålder i husvagn, sett varenda djurpark i hela Sverige och besökt alla nöjesfält från Mora till Skanör Falsterbo, vad kan vara felet med det? 

Men vad är det positiva med "husvagnsfolk":

1. De är inte rädda för förändringar - de hattar runt till både kända och okända campingplatser utan oro!

2. De är tekniskt begåvade - med lite träning så sätter de upp ett bohag på minde än en timme. Förtältet och blomlådorna är på plats lika snabbt som en annan sätter på datorn.

3. De är samarbetsvilliga problemlösare- har någon "orutinerad" husvagnsägare problem med förtält, få vagnen plan eller parkerat för långt från elstolpen, så finns där en veteran snabbt och hjälper till och förklarar vad som är fel.

4. De är gästvänliga - de pratar gärna över "husvagnsgränserna", bjuder in grannen på grillat och en öl för att diskutera senaste Kabe-vagnen eller minigolfbanan.

5. De är öppna för nya människor (gärna andra föräldrar)- så länge de andra har barn i samma ålder som de själva så parar de gärna ihop dem så de leker tillsammans, så föräldrarna får sitta i förtältet utan barn.

6. De är utrymmeseffektiva - Husvagnsfolk kan få in en hel villa på 200kvm i en vagn på 5 meter och kombiuttrymmet på bilen och handla mat för två veckor som de får plats med ett kylskåp som är 40 cm högt.

7. De har tålamod - de fixar att bo sex personer i alla åldrar i ett utrymme stort nog för en person.

Man kan nästa söka jobb på de här meriterna!

Jag bara älskar det här! Dalmål och Robert Gustavsson, vad kan gå fel?