Efter en totalt overksam dag, med godis och tv-spel så passar det alldeles ypperligt med min paradrätt som avslutning. Så idag serveras återigen risotto och lax här hemma...

Man har ju sett de där snorisarna som står inne på Onoff, Webbhallen och liknande ställen där man får testa tv-spel. Man har sett dem stå där med gitarren i näven och se ut som de aldrig gjort annat i hela sitt liv (förmodligen är det sant också). De ser lagom avslappnade ut och rör inte en min när de får high score. De nickar lite åt polarn för att få bekräftelse på att de är grymma på sin höjd.

Så när man köper hem ett Guitar Hero till Jens (ja det var han som ville ha det, inte jag) så kände jag nästan att det här kommer gå som en dans. Jag ska också vara med och leka. Man tar fram guran, intar sin rocker-position och börjar klicka på knapparna mot en säker high score. 

Men nää...snabbt kan det konstateras att jag är inte född med en gitarr i näven, än mindre med snabba reaktioner eller långa fingrar som kan spreta åt alla håll för att hitta rätt på knapparna. Man var tydligen ingen rocker! Men skam den som ger sig...solen får skina bäst den vill..idag ska jag bli Guitar Hero!! 

Ska dock tilläggas att jag är mest nöjd över att det inte var jag som behövde kliva upp klockan 0600 i morse för att åka till Arlanda..Det var Nettan det!

Efter gårdagskvällens partaj hos Nettan så vore det en överdrift att påstå att man mår som en prinsessa idag. Man drack sin beskärda del av bacardi-drinkar och vin. Även om det mesta av vinglaset jag fick på Undici hamnade på min klänning. Av någon märklig anledning så gick alla människor rakt in i mig på dansgolvet. Kan kanske bero på att det var knökfullt och det fanns inte så mycket som en millimeter ledig golvyta, och kanske berodde det på att vi stod och gjorde tappra försök till någon form av dans precis där alla hade gjort upp en "gång" för att ta sig ut...

Undici var i alla fall som Undici brukar vara. Sen tog vi beslutet att gå vidare för att möta Ammi vid Ambassadeur. Ett beslut som i efterhand inte var så klokt. Det var inga problem att komma in men väl där inne så trodde jag att jag hamnat på en finlandsfärja på land. De var de mest märkliga människor jag sett på länge i en väldigt obehagligt ljus lokal...Så istället för att hänga kvar och se på bedrövelsen så hamnade vi på närmaste Solna Korv-kiosk och mumsade i oss en äkta mosbricka. Den hjälpte föga då jag vaknade med en lätt huvudvärk som jag vet bara kommer bli värre.

Men man är ändå på gång, för hemma finns nu ett Guitar Hero att leka med. Rock on!!!