Vissa dagar känner man bara sig så där särskilt duktig. Man tar tag i saker som legat och grott länge och lite dåliga samveten. Det ska väl dock erkännas att städa källarförrådet inte tillhör mitt dåliga samvete....men idag blev det i alla fall galet städat där nere.

Kläder från 1995-2000 har åkt i skänka-säcken, täcken, gamla lakan och kuddar har skjutsats till tippen och krafs som legat och grott i olika ica-kassar har kastats. Nu går det att gå in i källarförrådet utan att ramla över alla tio kassar med gamla skor och lådor med köksartiklar man inte använt på två år...

Nu hittar man äntligen det man letar efter....även om vissa kläder har lite sentimentala värden som är svåra att släppa..som ett par rosa utsvängda byxor från rosa festen på kåren 1999, eller en gammal domar-tröja från 1987....

Efter en totalt overksam dag, med godis och tv-spel så passar det alldeles ypperligt med min paradrätt som avslutning. Så idag serveras återigen risotto och lax här hemma...

Man har ju sett de där snorisarna som står inne på Onoff, Webbhallen och liknande ställen där man får testa tv-spel. Man har sett dem stå där med gitarren i näven och se ut som de aldrig gjort annat i hela sitt liv (förmodligen är det sant också). De ser lagom avslappnade ut och rör inte en min när de får high score. De nickar lite åt polarn för att få bekräftelse på att de är grymma på sin höjd.

Så när man köper hem ett Guitar Hero till Jens (ja det var han som ville ha det, inte jag) så kände jag nästan att det här kommer gå som en dans. Jag ska också vara med och leka. Man tar fram guran, intar sin rocker-position och börjar klicka på knapparna mot en säker high score. 

Men nää...snabbt kan det konstateras att jag är inte född med en gitarr i näven, än mindre med snabba reaktioner eller långa fingrar som kan spreta åt alla håll för att hitta rätt på knapparna. Man var tydligen ingen rocker! Men skam den som ger sig...solen får skina bäst den vill..idag ska jag bli Guitar Hero!! 

Ska dock tilläggas att jag är mest nöjd över att det inte var jag som behövde kliva upp klockan 0600 i morse för att åka till Arlanda..Det var Nettan det!

Efter gårdagskvällens partaj hos Nettan så vore det en överdrift att påstå att man mår som en prinsessa idag. Man drack sin beskärda del av bacardi-drinkar och vin. Även om det mesta av vinglaset jag fick på Undici hamnade på min klänning. Av någon märklig anledning så gick alla människor rakt in i mig på dansgolvet. Kan kanske bero på att det var knökfullt och det fanns inte så mycket som en millimeter ledig golvyta, och kanske berodde det på att vi stod och gjorde tappra försök till någon form av dans precis där alla hade gjort upp en "gång" för att ta sig ut...

Undici var i alla fall som Undici brukar vara. Sen tog vi beslutet att gå vidare för att möta Ammi vid Ambassadeur. Ett beslut som i efterhand inte var så klokt. Det var inga problem att komma in men väl där inne så trodde jag att jag hamnat på en finlandsfärja på land. De var de mest märkliga människor jag sett på länge i en väldigt obehagligt ljus lokal...Så istället för att hänga kvar och se på bedrövelsen så hamnade vi på närmaste Solna Korv-kiosk och mumsade i oss en äkta mosbricka. Den hjälpte föga då jag vaknade med en lätt huvudvärk som jag vet bara kommer bli värre.

Men man är ändå på gång, för hemma finns nu ett Guitar Hero att leka med. Rock on!!!

Under ungdomens glansdagar så var Valborg en av de största högtiderna man kunde fira. För det firades inte bara med majbrasa, fyrverkeri och familjen. Det var bara början på festen. Hela veckan inför detta var en enda lååång planering av höjdpunkten Valborg. Å alla visste var de skulle sluta på kvällen. På Åmåsäng förståss!

Denna badstrand som åtminstone en kväll om året förvandlades till ett fylleslag utan dess like. Det var en liten brasa där man kunde värma blöta fötter, iskalla fingrar som hållit i vinterkall (ja för i Mora snöade det ofta på valborg) öl. Det var kolsvart efter kl 1800 och man kunde endast genom skrik och gap leta sig fram till kompisarna som rulltade omkring på badplatsen. Man packade på sig tröjor som en packåsna, allt för att inte behöva ta på sig jackan. För när det väl gick att vara ute utan jacka var det vår och då var det också Valborg. Och det var även om snön lagt sig på marken ett par timmar innan. Jag minns cyklar, tovar att snubbla på, tappade skor, dyblöta skor, hångel i buskarna, iskalla fingrar, hesa röster, rök, folköl och pet-flaskor med suspekt innehåll. Det är nästan så jag hade velat åka hem i dag bara för att göra ett besök på Åmåsäng igen...

Att gå nerför Sveavägen med ett Guitar Hero (tv-spel) i handen är lite som en magnet för alla småkillar i 12-16 års åldern. De gapar, pekar och kommenterar bakom ryggen på en och en del mindre smidiga mitt framför en - Faann va cooolt och fett ballt!!

När jag väl klev på tunnelbanan var den packad med glada studenter med fula mössor som sjöng och skråla för mösspåtagningen var över. Inte tänkte jag så mycket på att en del viska och smussla framför mig, trodde fortfarande att det var Guitar Hero som var samtalsämnet. Den är ju inte så smidig den förpackningen. Ett stort paket med en leksaksgitarr.

Inte heller reagerade jag speciellt mycket när småfolket som mötte mig i dörren på väg av inte höjde ögonen högre än min bröstnivå. Inte förens jag ser mig själv i fönstret på portdörrens glas. Mittersta knappen på min skjorta var öppen och där såg man en vit BH med en rosett kika fram. Skjortan hade dessutom glidit isär lite vilket gjorde att det inte gick att undgå.

Bjuder på den!!! Så under en månad har Liz lyckats med bedriften att visa rumpan längs strandvägen och jag visat bh:n på Sveavägen (misstänker att den redan där kikade fram)...bra jobbat! 

Idag fyller världens bästa Maria år. Stort stort grattis till dig och ha en underbar födelsedag. Kanske hade det passat bra med en bamsefest dagen till ära men det får du allt vänta med ett par månader/år till :)

Ha det bäst!